Passionsskeppet har sjunkit.
Men vi har hittat en ny sjö att leva vid.
Jag måste beundra
Därför bjuckar jag nu några rader(givetvis utan kvalité(men av kärlek)) till er ära, er som så gärna vill läsa ett inlägg här.
Det var bra tryck igår. PÅ EN SÖNDAG!
Men har man varit vit fredag och lördag har man en skyldighet mot sin kropp att smacka på med ett kalas på söndagen.
Den ljusaste stjärnan lös på den första av dom fyra förfesterna, den jag hade på egen hand.
Låg vid hörnflaggan på Undavallen, medan MIdda dömde en match, och drack pilsner å lapade sol till ljudet av vänner i min diktafon - det var en högtid - det var livet!
Sen förfestade Midda och jag på Alkiskroken.
Sen förfestade vi med Chivu, Quimmen, Tysken, Carla och Gry hemma hos Chivu.
Sen förfestade jag med brorsan i bussen till Kungshamn.
Och sen var det fest, så att säga.
Bra tryck, tre som lipade före festen och tre som lipade efter festen, drama och passion, det är så man ska festa, med hjärtats alla spjäll öppna, älskar´t.
Är bakfull som en spruta, måste krascha nu, ha det göttis allihopa.
1. En av bästkustens pärlor.
2. Ett sätt att festa.
3. Mått på kraften i ett bakrus.
Förslagsvis
lyssnar ni på DEN HÄR låten.
Jag och Rullsson har kommit fram till att den är topp fem någonsin.
Vi har inte kommit fram till vilka de andra fyra är, men det är orimligt att det finns fem som är bättre.
Karaktären på detta inlägg är relativt relevant men det här är inte det inlägg jag hade i åtanke när jag var kryptisk häromdagen.
Således kommer det mera inom överskådlig framtid.
Pyss!
Tänker
på er!
Och snart kommer ett inlägg av relevant karaktär.
Meddelade han kryptiskt och gick sin väg igen...
Tekniken mår skit.
Våren är här och jag mår göttis.
Det gör dessvärre inte mina tekniska prylar, så nu vet ni vilka ni ska gnälla på för att den här bloggen inte är jättelevande.
Trots formatering, windowsskivor, installationer och överföringar till externa hårddiskar har min lapptopp mer kramp än någonsin och det inte datahackern Crona fixar får Sibaanställde Chivu reda upp.
Som om inte datakraschen och det faktum att ett fyllesvin kastat min kamera i backen vore tillräckligt, så gick min älskade rosa mobil i graven i förmiddags, som moset på klubban.
Men prylar är inte allt här i världen, det är ju vår nu så det é skoj å va mé iallafall!
Chivu lyfte mitt lag när han gled in i Älvcupen som sistaminutenvärvning, nu ska samma herre glida in och rädda min dator när den dödskrampat i två månader och inga mediciner har hjälpt.
Kör Towa! Kör!
Hej, folk.
Om det så är det sista jag skriver till er, så skriver jag att ni ska nöta DENNA, för det gör jag.
Underbar klassisk dänga av goe, goe Towa.
En låsning här och en låsning där.
Bloggandet har låst sig och det var bara en fråga om tid, efter att livet låste sig.
Lås upp mig.
Gör det bara.
Ett tecken på liv.
Det var ett tag sen.
Säger en del om hur min dator mår.
Säger en del om mitt tvivel på bloggen som element.
Säger mest om hur jag mår.
Antagligen kommer datorn, bloggen och jag tillbaka.
Det har ju hänt förr, liksom.
Skänker en puss till era pannor, så länge.
Vi singlar oss fram i livet.
Är sjuk för tredje gången denna härliga vinter, hosta, halsont och det där jävla köret som vanligt.
Köpte tre sorters halstabletter, nyponsoppa, te och hälsospex idag, sånt jag aldrig handlar annars.
Men vad fan hade man för det.
Brände tungan av mig på nyponfittan, har aldrig haft så ont i käften som nu, försöket att kurera sig tog mycket mer än det gav.
Och så har jag lärt mig att man inte ska pokra med bränd tunga.
Jag satt och var så jävla förbannad över smärtan i tungan att jag tiltade bort en loppa mot en pajas på pokern.
Som alltid när jag och Rullsson steker ihop är det ultrafladdermusliv som gäller, vi brukar lägga oss vid åtta och gå upp vid fyra.
Efter dåligt med ljusenergi, sjukdomar och grejer är vi orkeslösa här nu och funderade på att klippa en tidig sleep.
Men vi har hyrda filmer som behöver ses innan inlämingen klockan sex imörra, så vi beslutade oss för att singla slant om sakerna, något jag varmt rekommenderar alla som har svårt att göra val i livet.
En singling av vårt slag går till såhär(bäst av tre matcher):
Semifinal ett:
Sleep - Amerikansk film 2-1
Semifinal två:
Svensk film - LetsDance 1-2
Final:
Sleep - LetsDance 0-2
Bronsmatch:
Amerikansk film - Svensk film 2-0
Silvermatch:
Amerikansk film - Sleep 2-1
Jättebronsig match:
Sleep - Svensk film 1-2
Således har vi först senaste avsnittet av Laila Bagges rumpa framför oss, följt av Righteous to kill med Robert De Niro och Al Pacino, avrundat med Himlens Hjärta där Sveriges De Niro och Pacino - Persbrandt och Jakob Eklund - spelar mot Lena Endre och Maria Lundqvist.
Sleepen kom sist, trots att jag satt och höll på den när Rullsson singlade enkronan.
Hej för nu.
De Niro - Pacino - Lailas rumpa
Jannes Rullediss.
I lördags hände det igen.
Midda fylleringde mig på sin väg mellan familjen Pettersson på blöteborgsvägen och krogen i city.
Han var glad som ett barn, vilket jag har den fullaste förståelsen för, över att pappa Pettersson - den elegante Janne - hakat på till stan.
För att dela med sig av glädjen gav Midda sin mobil till Janne samtidigt som jag, för att dela med mig ytterligare av glädjen, gav min mobil till Rulle.
Janne: Hallå!
Rulle: Tjena...
Janne: Vad gör du då?
Rulle: Inte mycket... *ytterst avslaget*
Janne: Som vanligt då alltså... *nedlåtande*
Rulle: Nej, jag orkar inte med det här asså... *samtidigt som han sträcker över telefonen till mig*
Gliringen var naturligtvis avsedd för mister Abrahamsson, Janne hade så klart inte en plane på att det var Rullsson som var i andra änden.
Men det uppfattade alltså inte Rullsson.
Efter pålagd telefon:
Rulle: Vem fan var det där?`
Jag: Det var Janne, Joel och tvillingarnas farsa, dom vi var hos på midsommar i Ljungskile, du vet.
Rulle: Jaha, men han känner väl inte mig?
Jag: Nej, det tror jag inte.
Rulle: När han frågade vad jag gjorde och jag svarade "inte mycket" så sa han "som vanligt då alltså". Vafan, brukar han va så där dryg? *uppretat*
Jag: Janne är kung, ju! *med ett gott skratt*
Rulle: Men så säger man ju inte till nån man inte känner, fan vad drygt alltså... *pissed off*
Jag: Jo, det är sant... *använder alla tänder jag har för att bita mig i läpparna*
Janne - Rulle - Midda
Fredagen den trettonde - Återföreningen.
Är man i Gurkstaden är naturligtvis Rullsson Fullsson special guest star och när Carro joinade förfest nummer två var vi hela sex stycken krigare.
Jag kom till Västerås på torsdag kväll.
Rulle och jag mötte Monkis som kom med buss från Stockholm på fredag vid tre.
Vi käkade på stekiga Gränden(se tidigare inlägg) och handlade soppor som inte ingår i bantningsdieter.
Sen mötte vi Uski när han kom med Örebrotåget vid fem.
Kvällens första station var Rullssons crib på Klockartorpet som för första gången någonsin var städat och flugfritt, jag var stolt som tuppen över Pullisongens jobb.
Vi snicksnackade, delade ut presenter(se kommande inlägg) och slipade formen inför den egentliga förfesten.
Sen åkte vi tvärs över stan till Engvall i Hammarby, vägen dit blev en Uskishow som busspubliken mös gott åt.
Hos Engvall lirade vi Med andra ord och för tredje gången av tre denna vinter fick jag ta emot en annan medalj än den guldiga, jag får nog tagga ner min självbild några hekto nu.
I övrigt lutade jag och tjejerna oss tillbaka i sofforna för att mottaga kyssar och kärlek från de sensuella herrarna Pullis och Uranock.
På stan valde vi Blue Moon Bar och det visade sig vara ett bra mycket vassare place än Pluto, Konrad och de andra tveksamma klubbarna vi under tärnatiden skakade våra rumpor på.
Vakterna var också vassare, kan man säga.
Efter två minuter kastade den ena ut Rulle, som försvarade sig med att han är synskadad och ser mer dimmig ut än vad han är, om det var synskadan som satte käppar i hjulet eller om det var de 70 centilitrarna Gin han druckit, det får vi nog aldrig något definitivt svar på.
Lite senare var det nästa vakts tur att kasta ut nästa gängmedlem, Uski, som valde att slå en drill på en plats som vakten fann olämpligt.
Men, som man brukar säga, det var kul att vara med iallafall!
Vi snackade om det igår, jag och Uski, att det kändes som om gänget inte varit ifrån varandra en enda dag när vi nu sågs igen.
Det kändes som att vi tagit 69;an från Sala för att bara festa i Västerås för en kväll, precis som förr!
Tack för trevligheter och minnen, längtar redan till nästa gång!
Rulle&Carro var bäst på Med andra ord, de samlade inte flest poäng, men med tanke på den interna(t)dosen skötte de sig snyggast i tävlingen. Monkis&Kapten var favoriterna som föll, men som plockade det viktigaste ordet - Förstoppning. Uski&Engvall var vinnare, trots Uskis ihärdiga hackande på det orättvisa i att killen i skjorta skrivit tävlingslapparna.
Uski drack en Lapin Kulta och en kork Lord Calvert, sen intog han sin vanliga festplats - parketten. Efter en stunds gafflande och klånkande hade Rulle kommit till det skedet då han började skylla på synen, men när man försöker hälla upp groggar med korkarna kvar på flaskorna finns inga ursäkter.
Efter kyssar och kärlek och kärlek och kyssar och innan drillande och utkastning visade Uski västeråsarna vem som är Porrkungen genom att svinga sig runt strippstången lika elegant som Kung Loui svingar sig i lianer.
Kändisspotting.
Vi lunchar på stekiga Café Gränden.
Fredag, 15:40.
Rulle, Monkis och jag.
Vem står i kassan? Floorfillervinnaren Michelle. Aggans gamla tv-kärlek. Ganska otippat.
Pappa Crona!
Lite läskigt nästan, att jag och Farmor under vår blöteborgsutflykt sa till varandra flera gånger att vi kände på oss att en mini-crona kommit till världen, och vips när jag ringde Crona på kvällen för att kolla så hade det precis ploppat ut en människa ur Sarahs mage!
Det blev en pojke och Crona vill att den lille krabban ska heta Junior, Sarah är skeptisk men har inget motbud, time will tell.
Jag har fått rus genom kroppen flera gånger när jag tänkt på detta, det ligger så nära, detta är första gången nån jag känner i min ålder får en unge.
Om Gud och en kvinna vill så är det en Kapten till knattelaget som kommer till världen en vacker dag.
Det är en enorm dröm, större än alla andra, författarskapet inkluderat.
Fast Crona, den knasen, tycker inte det är lika stort som jag: "det är ingen större skillnad mot tidigare, bara det att det är en människa till i lägenheten" svarade han när jag sa att det kändes fel att komma och störa med ett världsligt datorproblem och störa.
Sicken klackspark.
Han låg och sov nonstop genom de tre timmar jag besökte Sågvägen, en sån krabba vill jag också ha.
It´s alive!
Jag är i Västerås nu.
Det är lapptoppen också.
Fast det är inte den jag skriver på nu, utan på Rulles dator.
Eller på datorn och på datorn, det är uteslutande tangentbordet jag skriver på faktiskt.
Lapptoppen mår inte bättre än i början på veckan, men det finns godare utsikter nu än då.
Crona, som ska starta eget företag som datorreparatör, är min personliga räddare i datornöden.
Vi hann inte göra vad som behöver göras, då jag besökte honom, men han gav mig verktyg och intstruktioner så jag ska klara det på egen hand.
Ska ta tag i lapptopplagandet närmsta dagarna, har haft andra saker än lapptoppar att pyssla med här i Gurkstaden och nu går mesta tiden åt till att ha ångest i efterdyningarna av "andra saker".
Ångest är en källa så god som någon, att blogga från.
Så nu ska jag blogga igen, hoppas det inte bara är Linn som saknat mina rader.
Rulle - Crona - Linn
Frånvaroförklaring.
Därför vet jag inte när bloggen kan vara levande igen.
Nu sitter jag hos Midda och han ska hjälpa mig ta en titt på lapptoppen.
Har vi flax är allt som det ska i eftermiddag.
Har vi oflax blir det inlämning på lagning hos Chivu på SIBA och då är allt som det ska om en månad.
Vi blundar och håller tummarna!