ordenochpassionen

Alla som känner Rulle känner till att det lätt sker missförstånd när han är i farten, vilket också är en del av den charm han besitter.
I lördags hände det igen.
Midda fylleringde mig på sin väg mellan familjen Pettersson på blöteborgsvägen och krogen i city.
Han var glad som ett barn, vilket jag har den fullaste förståelsen för, över att pappa Pettersson - den elegante Janne - hakat på till stan.
För att dela med sig av glädjen gav Midda sin mobil till Janne samtidigt som jag, för att dela med mig ytterligare av glädjen, gav min mobil till Rulle.
Janne: Hallå!
Rulle: Tjena...
Janne: Vad gör du då?
Rulle: Inte mycket... *ytterst avslaget*
Janne: Som vanligt då alltså... *nedlåtande*
Rulle: Nej, jag orkar inte med det här asså... *samtidigt som han sträcker över telefonen till mig*

Gliringen var naturligtvis avsedd för mister Abrahamsson, Janne hade så klart inte en plane på att det var Rullsson som var i andra änden.
Men det uppfattade alltså inte Rullsson.
Efter pålagd telefon:
Rulle: Vem fan var det där?`
Jag: Det var Janne, Joel och tvillingarnas farsa, dom vi var hos på midsommar i Ljungskile, du vet.
Rulle: Jaha, men han känner väl inte mig?
Jag: Nej, det tror jag inte.
Rulle: När han frågade vad jag gjorde och jag svarade "inte mycket" så sa han "som vanligt då alltså". Vafan, brukar han va så där dryg? *uppretat*
Jag: Janne är kung, ju! *med ett gott skratt*
Rulle: Men så säger man ju inte till nån man inte känner, fan vad drygt alltså... *pissed off*
Jag: Jo, det är sant... *använder alla tänder jag har för att bita mig i läpparna*

   
Janne - Rulle - Midda