Vi singlar oss fram i livet.
Är sjuk för tredje gången denna härliga vinter, hosta, halsont och det där jävla köret som vanligt.
Köpte tre sorters halstabletter, nyponsoppa, te och hälsospex idag, sånt jag aldrig handlar annars.
Men vad fan hade man för det.
Brände tungan av mig på nyponfittan, har aldrig haft så ont i käften som nu, försöket att kurera sig tog mycket mer än det gav.
Och så har jag lärt mig att man inte ska pokra med bränd tunga.
Jag satt och var så jävla förbannad över smärtan i tungan att jag tiltade bort en loppa mot en pajas på pokern.
Som alltid när jag och Rullsson steker ihop är det ultrafladdermusliv som gäller, vi brukar lägga oss vid åtta och gå upp vid fyra.
Efter dåligt med ljusenergi, sjukdomar och grejer är vi orkeslösa här nu och funderade på att klippa en tidig sleep.
Men vi har hyrda filmer som behöver ses innan inlämingen klockan sex imörra, så vi beslutade oss för att singla slant om sakerna, något jag varmt rekommenderar alla som har svårt att göra val i livet.
En singling av vårt slag går till såhär(bäst av tre matcher):
Semifinal ett:
Sleep - Amerikansk film 2-1
Semifinal två:
Svensk film - LetsDance 1-2
Final:
Sleep - LetsDance 0-2
Bronsmatch:
Amerikansk film - Svensk film 2-0
Silvermatch:
Amerikansk film - Sleep 2-1
Jättebronsig match:
Sleep - Svensk film 1-2
Således har vi först senaste avsnittet av Laila Bagges rumpa framför oss, följt av Righteous to kill med Robert De Niro och Al Pacino, avrundat med Himlens Hjärta där Sveriges De Niro och Pacino - Persbrandt och Jakob Eklund - spelar mot Lena Endre och Maria Lundqvist.
Sleepen kom sist, trots att jag satt och höll på den när Rullsson singlade enkronan.
Hej för nu.
De Niro - Pacino - Lailas rumpa
Jannes Rullediss.
I lördags hände det igen.
Midda fylleringde mig på sin väg mellan familjen Pettersson på blöteborgsvägen och krogen i city.
Han var glad som ett barn, vilket jag har den fullaste förståelsen för, över att pappa Pettersson - den elegante Janne - hakat på till stan.
För att dela med sig av glädjen gav Midda sin mobil till Janne samtidigt som jag, för att dela med mig ytterligare av glädjen, gav min mobil till Rulle.
Janne: Hallå!
Rulle: Tjena...
Janne: Vad gör du då?
Rulle: Inte mycket... *ytterst avslaget*
Janne: Som vanligt då alltså... *nedlåtande*
Rulle: Nej, jag orkar inte med det här asså... *samtidigt som han sträcker över telefonen till mig*
Gliringen var naturligtvis avsedd för mister Abrahamsson, Janne hade så klart inte en plane på att det var Rullsson som var i andra änden.
Men det uppfattade alltså inte Rullsson.
Efter pålagd telefon:
Rulle: Vem fan var det där?`
Jag: Det var Janne, Joel och tvillingarnas farsa, dom vi var hos på midsommar i Ljungskile, du vet.
Rulle: Jaha, men han känner väl inte mig?
Jag: Nej, det tror jag inte.
Rulle: När han frågade vad jag gjorde och jag svarade "inte mycket" så sa han "som vanligt då alltså". Vafan, brukar han va så där dryg? *uppretat*
Jag: Janne är kung, ju! *med ett gott skratt*
Rulle: Men så säger man ju inte till nån man inte känner, fan vad drygt alltså... *pissed off*
Jag: Jo, det är sant... *använder alla tänder jag har för att bita mig i läpparna*
Janne - Rulle - Midda
Fredagen den trettonde - Återföreningen.
Är man i Gurkstaden är naturligtvis Rullsson Fullsson special guest star och när Carro joinade förfest nummer två var vi hela sex stycken krigare.
Jag kom till Västerås på torsdag kväll.
Rulle och jag mötte Monkis som kom med buss från Stockholm på fredag vid tre.
Vi käkade på stekiga Gränden(se tidigare inlägg) och handlade soppor som inte ingår i bantningsdieter.
Sen mötte vi Uski när han kom med Örebrotåget vid fem.
Kvällens första station var Rullssons crib på Klockartorpet som för första gången någonsin var städat och flugfritt, jag var stolt som tuppen över Pullisongens jobb.
Vi snicksnackade, delade ut presenter(se kommande inlägg) och slipade formen inför den egentliga förfesten.
Sen åkte vi tvärs över stan till Engvall i Hammarby, vägen dit blev en Uskishow som busspubliken mös gott åt.
Hos Engvall lirade vi Med andra ord och för tredje gången av tre denna vinter fick jag ta emot en annan medalj än den guldiga, jag får nog tagga ner min självbild några hekto nu.
I övrigt lutade jag och tjejerna oss tillbaka i sofforna för att mottaga kyssar och kärlek från de sensuella herrarna Pullis och Uranock.
På stan valde vi Blue Moon Bar och det visade sig vara ett bra mycket vassare place än Pluto, Konrad och de andra tveksamma klubbarna vi under tärnatiden skakade våra rumpor på.
Vakterna var också vassare, kan man säga.
Efter två minuter kastade den ena ut Rulle, som försvarade sig med att han är synskadad och ser mer dimmig ut än vad han är, om det var synskadan som satte käppar i hjulet eller om det var de 70 centilitrarna Gin han druckit, det får vi nog aldrig något definitivt svar på.
Lite senare var det nästa vakts tur att kasta ut nästa gängmedlem, Uski, som valde att slå en drill på en plats som vakten fann olämpligt.
Men, som man brukar säga, det var kul att vara med iallafall!
Vi snackade om det igår, jag och Uski, att det kändes som om gänget inte varit ifrån varandra en enda dag när vi nu sågs igen.
Det kändes som att vi tagit 69;an från Sala för att bara festa i Västerås för en kväll, precis som förr!
Tack för trevligheter och minnen, längtar redan till nästa gång!
Rulle&Carro var bäst på Med andra ord, de samlade inte flest poäng, men med tanke på den interna(t)dosen skötte de sig snyggast i tävlingen. Monkis&Kapten var favoriterna som föll, men som plockade det viktigaste ordet - Förstoppning. Uski&Engvall var vinnare, trots Uskis ihärdiga hackande på det orättvisa i att killen i skjorta skrivit tävlingslapparna.
Uski drack en Lapin Kulta och en kork Lord Calvert, sen intog han sin vanliga festplats - parketten. Efter en stunds gafflande och klånkande hade Rulle kommit till det skedet då han började skylla på synen, men när man försöker hälla upp groggar med korkarna kvar på flaskorna finns inga ursäkter.
Efter kyssar och kärlek och kärlek och kyssar och innan drillande och utkastning visade Uski västeråsarna vem som är Porrkungen genom att svinga sig runt strippstången lika elegant som Kung Loui svingar sig i lianer.
Kändisspotting.
Vi lunchar på stekiga Café Gränden.
Fredag, 15:40.
Rulle, Monkis och jag.
Vem står i kassan? Floorfillervinnaren Michelle. Aggans gamla tv-kärlek. Ganska otippat.
Pappa Crona!
Lite läskigt nästan, att jag och Farmor under vår blöteborgsutflykt sa till varandra flera gånger att vi kände på oss att en mini-crona kommit till världen, och vips när jag ringde Crona på kvällen för att kolla så hade det precis ploppat ut en människa ur Sarahs mage!
Det blev en pojke och Crona vill att den lille krabban ska heta Junior, Sarah är skeptisk men har inget motbud, time will tell.
Jag har fått rus genom kroppen flera gånger när jag tänkt på detta, det ligger så nära, detta är första gången nån jag känner i min ålder får en unge.
Om Gud och en kvinna vill så är det en Kapten till knattelaget som kommer till världen en vacker dag.
Det är en enorm dröm, större än alla andra, författarskapet inkluderat.
Fast Crona, den knasen, tycker inte det är lika stort som jag: "det är ingen större skillnad mot tidigare, bara det att det är en människa till i lägenheten" svarade han när jag sa att det kändes fel att komma och störa med ett världsligt datorproblem och störa.
Sicken klackspark.
Han låg och sov nonstop genom de tre timmar jag besökte Sågvägen, en sån krabba vill jag också ha.
It´s alive!
Jag är i Västerås nu.
Det är lapptoppen också.
Fast det är inte den jag skriver på nu, utan på Rulles dator.
Eller på datorn och på datorn, det är uteslutande tangentbordet jag skriver på faktiskt.
Lapptoppen mår inte bättre än i början på veckan, men det finns godare utsikter nu än då.
Crona, som ska starta eget företag som datorreparatör, är min personliga räddare i datornöden.
Vi hann inte göra vad som behöver göras, då jag besökte honom, men han gav mig verktyg och intstruktioner så jag ska klara det på egen hand.
Ska ta tag i lapptopplagandet närmsta dagarna, har haft andra saker än lapptoppar att pyssla med här i Gurkstaden och nu går mesta tiden åt till att ha ångest i efterdyningarna av "andra saker".
Ångest är en källa så god som någon, att blogga från.
Så nu ska jag blogga igen, hoppas det inte bara är Linn som saknat mina rader.
Rulle - Crona - Linn
Frånvaroförklaring.
Därför vet jag inte när bloggen kan vara levande igen.
Nu sitter jag hos Midda och han ska hjälpa mig ta en titt på lapptoppen.
Har vi flax är allt som det ska i eftermiddag.
Har vi oflax blir det inlämning på lagning hos Chivu på SIBA och då är allt som det ska om en månad.
Vi blundar och håller tummarna!
Killen som ger er de tväraste av kast.
Vad är jag för en egentligen.
Hur kan en människa i ena skedet skriva om rävgrytsansikten och rosa stickade mössor, för att i andra skedet skriva om fullkomlig förtvivlan och raserad tro på lyckan.
Ibland tänker jag att det är min styrka, ibland tänker jag att det är detta som sliter sönder mig.
Hur ska man kunna överleva med ett rävgrytsansikte och en fullkomlig förtvivlan, med en raserad tro på lyckan iklädd rosa stickad mössa.
Det kan faktiskt inte gå vägen.
Men jag kan heller inte gå någon annan väg.
Tugga. Svälj.
Lyckohjulet
jag har vandrat i förtvivlan senaste tiden
hörde något fruktansvärt i förra veckan
det värsta jag hört i hela mitt liv
då ska inflikas
att jag hört om män som tagit befälet över kvinnokroppar
mot kvinnornas vilja
att jag hört om levande begravda själar
och att jag hört mig själv välja bort min egen mamma
allt detta
varenda en av dessa tre flikar
är spårlöst försvunnet
när jag speglar min förtvivlan
jag vill att du håller i dig nu
för jag har något
värt en gränslös fruktan
att berätta
lyckan finns inte
där kom det utan omsvep
hörde du ekot från helvetet
det går inte att uppnå hel lycka
en tunga jag såg var trogen sanningen
sa att lyckan bara finns i form av rus
rus med en tremånadershimmel
om exakt ett år kommer mitt mående
vara i linje med hur jag mår idag
om ungefär fyra månader
kommer mitt mående
vara ungefär som det är om fyra år
ditt också
och vi har ingen makt att förändra det
för det handlar om märgen
när jag fick denna överjävliga information
sprang mitt hjärta upp i min hjärna
och gav ifrån sig ett skrik från sin botten
som för alltid sitter
Calle Abrahamsson
Modeblogg: Show off!
Vi tar oss vidare bland modesvängens huvudbonader och efter leopardhatt kommer rosa stickad mössa.
Rosa är 2009 års säkra kort i färgväg och går att kombinera med allt från gult till grått.
Du bör dock ha en annan mössa under om det är kallt ute, den rosa är bara för syns skull och värmer inte alls.
Som vanligt när det gäller rosa stickade mössor köper du dem hos turken på torget.
Flexa&Midda - Jag&Bounty - Simba&Quimmen
Jag sägs vara officiell medlem av familjen Leinar.
Nu är jag hemma i Hökedalen efter ännu en kanonhelg i Uddevalla som innehöll fredagsfest, lördagsmys och söndagsfotboll.
Fredagen var grym, Aggan, Quimmen, Midda, Simba, Dino Baggio och jag kalasade i Quimmens lya på TB och det var en härlig energi!
Inget märkvärdigt på det stora hela, men goe glädjen, jag kände det redan på förhand att det skulle bli göttis för det var inte den där endagpåjobbetkänslan utan verkligen "Nu köör vi sa jaag!".
Lördagen var mysig...eller nje, som ni ser HÄR och HÄR så var första halvan av lördagen inte mysig för mig, bara för mina så kallade vänner...men andra delen är vi överens om...då kollade vi Körslagsfinalen(som Uddevalla dessvärre förlorade) och spelade Med andra ord(som Midda och jag dessvärre förlorade mot Quimmens och hans dejt).
Söndagen gick i fotbollens tecken, först såg vi Liverpool-Chelsea(där Mascherano lyckligtvis fick en varning men som Carragher dessvärre gick kortlös ur), sen drog vi till Ljungskile och lirade inomhusfotboll mot en superettaspelare och hans polare(som vi dessvärre...).
Dino Baggio - Mascherano - Superettaspelaren
En lång väg för att komma till saken, men nu är vi snart där:
I en av historiens segaste GG-köer kände jag igen en snubbe från LSK;s svenskafansredaktion.
"Det är ju LSK" hojtade jag till killen jag aldrig träffat tidigare.
Han vred på huvudet och sa "Det är ju Leinar" när han fick syn på mitt rävgrytsfejs.
Jag antar att han har sett det HÄR klippet och minns mig därifrån.
Kvittar var han upptäckt mitt brödraskap med David och Daniel, kul att kallas Leinar, Månfejjan har ju dragit från stan så nån annan får bära familjens huvudhaka från och med nu.
David Leinar - Daniel Leinar - Calle Leinar
Det nya.
Måste vara det ruggigaste man kan säga om någons yttre, att personen ser ut som ett RÄVGRYT i ansiktet.
Den gången syftades på handbollsspelaren Staffan Olsson, idag tänker vi mer på hockeyspelaren Kenny Jönsson.
Rävens rävgryt - Staffans rävgryt - Kennys rävgryt
Tydligen krävs skills för att få mig.
Nyligen sa Aggan; "För att Calle ska vilja ha en tjej måste hon kunna tänka".
Väldigt fina och konkreta analyser, måste jag säga.
Och så länge man överhuvudtaget ses som en man med kravbild kan man gå med högt huvud.
