ordenochpassionen

Nu tycks ännu ett av de hål Polen rev upp i min kropp, vara lagat.
Det första, i mitt hjärta, självläkte under hösten.
Det andra, i min tand, lagade Per Nyman idag.

John-John och jag fyllekäkade nån skum jävla polsk stålmacka i somras, den var stenhård och jag bet hål i en kindtand som jag senare hade skitont i under ett par veckor.
Helt plötsligt upphörde värken, jag visste att jag fortfarande hade hål i den, men tandläkarskräck som jag har så nonchalerade jag saken i och med att jag inte hade ont.
Fram till igår.
Jag åt nån svensk jävla bomullsmacka med luriga frön på, jag bet snett på ett frö och en bit av den gamla akillestanden lossnade.
Det varken kändes bra eller såg bra ut, var illa tvungen att stiga upp för att ringa om akuttid hos folktandvården idag, vilket gick att ordna.
Jag har aldrig varit hos tandläkare i Ed tidigare, men Farmor informerade om att en av tandläkarna är polska, det kändes onekligen lämpligt att hon skulle få laga den tand hennes landsmän kockat sönder, cirkeln hade liksom slutits.
Men det blev alltså Per Nyman från Sverige och han var bra på sin grej så jag är nöjd.
Med en millmeters marginal räckte det med vanlig lagning och därmed "sparade" jag tre loppor, sa sympatiske Per.

Nu hoppas jag att Polen inte sårar mig mer.